Jag heter Katarina, men kallas för Nina. Jag bor i Skåne. Min familj består av mig, min man och 3 vuxna barn.
Jag har nog alltid varit fascinerad av Barbie från 60-talet. Min första kontakt med Barbie var när jag var 7 år. Vi var hemma hos min mammas kusin som är några år äldre än mig, och vi lekte så klart med hennes Barbie. Hon hade 2 dockor (bubblecut), om jag minns rätt, med jättevackra kläder. De hängde på små galgar i en garderob, som dessutom var en väska. Jag visste precis vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Jag fick mycket riktigt en Barbie när jag fyllde år, som jag önskat mig. Men året var 1972 och den dockan såg inte alls ut som de andra. Den dockan som jag hade önskat mig kunde man inte köpa längre. Nu var det Mod som gällde. Jag blev givetvis jätteglad för Mod-dockan och hennes häftiga kläder, men det var ändå något speciellt med de äldre dockorna och deras kläder. Det är förmodligen därför som jag har börjat samla på vintage Barbie på äldre dar.
Mitt samlande riktar mest in sig på kläderna. De är lika välsydda som riktiga kläder, men i dockstorlek. Lite av tjusningen med att samla, är ju att försöka hitta alla delarna som ingår i varje klädset och det kan ta flera år. Men så blir man ju extra glad när det väl händer. Eftersom jag har över 200 dressar, så behövs det ju lika många dockor. Därför är inte dockorna i superskick. Men eftersom kläderna är det viktigaste för mig, spelar det inte så stor roll. Jag har alla mina Barbie i glasskåp, så jag kan glädjas av att titta på dem varje dag.
Jag samlar även på strukturer från 60-talet och lite annan kuriosa. Dessa fantastiska hus i kartong som man vecklar ut till olika rum med möbler och annat. Att de bara finns kvar efter snart 50 år. Helt otroligt!!!
Hur som helst blir jag väldigt glad av att samla på vintage Barbie. Och det är ju det viktigaste!
//♥ Katarina ♥